Ett lyckligt och planerat liv ända tills du kom. Varför... Allt var perfekt och bra, intalade hon sig iallafall. Men långt in i djupet av känslor visste hon att så va det inte. Men var dag hörde hon rösten vad hon än gjorde och vart hon än gick " vad kul för dig, han är så bra för dig", Men sanningen är att han var inte så bra för henne innerst inne. Alltid dessa frästelser efter något helt annat, men allt detta skedde omedvetet in i förnekelse. Hennes lycka och älskvärdhet från andra och till andra sprider hon både omedvetet och medvetet runt sig.  

Dagarna blev genast tunga, allt kändes ovärderligt och hopplöst. Tankar som rör runt i huvudet gör det meningslöst att bry sig om. Jag ska klara mig själv, sa hon för sig själv.
Han kom, och dök upp ur ingenting, där på trappsteget med ett välkomnande men oroväckand leende på läpparna. Jag gladdes av det och sträckte fram min hand med känslan av obekvämlighet. Men ändå så ofarlig...
Kvällen mörknade och efter en lång stund av skratt och prat hördes bara ett slämm från dörren som ekade i tystnaden i rummet. Situationen blev åter lite obekväm de sekunderna som gick tills han fortsatte att prata. Hela läget runt omkring blev helt annorlunda.
Han närmade sig, berusad som vi båda var, satte sig jämte mig. I samma stund i skedet spreds min kropp med något som kändes som ett gift av nervositet. Hans arm låg nu runt min nacke med fingrarna spretade ovanför mitt bröst och fingertopparnas yttre skinn som snuddade vid mig med en lätt smekning fram och tillbaka. Min puls nådde rekordslag i minuten och hjärtat kändes som om det skulle hoppa ut ur min kropp. Vilken underbar känsla, som jag ville behålla.
Hans läppar möttes av mina skuldmedvetna. Den magin som skapades fick min kropp att gå upp i rusning.
Han steg ut ur duschen med handduken knuten runt sin kala kropp och poserade med sin sexiga och maskulina figur på ett omärkvärdigt sätt.

Den svala pläden som hade omfamnat mig med all dess värme, slank nu av mig. Mina steg gick rakt mot honom med ett leende inom mig men med målet i blicken. Han drog tag i mig och lade mig i sängen.
Hans fingrar som möttes med min knottriga hud fick mig att rysa av behag. Jag stängde av allt förutom honom i mina tankar i samma stund som jag drog mig upp mot hans ansikte med vildhet i blicken. Hans blöta läppar gjorde sina märken ner från bröstet och blodet strömmade ner i samma riktning. Den kåthet jag kände fick hela min värld att snurra när han lyfte mig åt sidan med sina kraftiga armar och stora händer. Han lade sig över mig och smekte mig ömt över kroppen samtidigt som han förde in sin penis i mig. Jag njöt för varenda stund som kom som aldrig förr. Varje njutning kändes som om den skulle kunna tillfredställa tillochmed den mest otillfredstälda.
Jag lade mina händer på hans höfter för att visa honom min vildhet. Han fortsatte tills hans svett ran ner mellan brösten och formade små droppar som föll ner på min mage, och kom. Stunden som blev över mellan det och sömnen spenderade vi i sängen med stumhet och lätta rörningar över varandras kroppar medan jag låg på hans bröst och bara njöt av stunden som jag aldrig ville skulle ta slut.

När jag väl kom hem visste jag inte vad jag skulle göra eller säga. Men jag visste att jag inte ville vara hemma. Så jag beslöt mig för att glömma gårdagen och hitta på något idag.

När jag var påväg hem, var det honom som fanns i mitt huvud. Bara tanken på att jag var precis utanför fick mitt hjärta att slå. Jag stod och funderade och kollade länge på nummret på telefonen jag höll i handen. Tummen gick upp till knappluren, men snabbt ner igen i nåra minuter. Till slut bet jag mig i läppen tryckte på luren och gjorde en tveksam grimas.
Han svarar, jag är tyst, men får tillslut fram mitt namn och varför jag ringde.
Helt iskall i kroppen stegar jag fram till dörren, tänder en cigarett för att få nervositeten att släppa.

Jag möts av en varm och välkomnande kram innanför hans dörr, vilket fick mig att bli mycket lungnare. Genast kände jag mig varken vilsen, rädd eller obekväm i hans närhet, snarare tvärtom.
I soffan där vi låg och myste tätt intill varandra med små tecken på kåthet från båda visades. Han kollade mig gång på gång och frågade sig varför han skulle träffa mig nu, när det är försent. Orden ekade i mitt huvud och fick mig att inse att jag aldrig mer kommer få träffa honom. Men ändå, fastän dessa djupa och deprimerande orden lämnade jag en smula hopp.
Även denna kvällen fyllde vi med underbart sex och tunga andetag tills ögonen på oss båda slocknade in.

Längtan har jag stängt in, men hela tiden vetat att den funnits här alla dessa timmar. Bara känslan av att få träffa honom igen fick mig att tappa fattningen av omvärlden och nervositeten som gjorde tiden mycket snabbare.
Detta är sista dagen, sen är han borta och då är det tid för mig att glömma.
Men det enda jag hade i tankarna nu var att han skulle komma och känslan fick mig nästan att hoppa upp i taket av glädje.
När han kom tog jag mig ett tillfälle att njuta av det jag såg för sista gången, han långa kropp med bagie-byxor, lång stor T-shirt, hans snaggade huvud och hans leende som gjorde mig blyg.
Skratt, mat och känslor och ännu mera tunga ord fylldes denna speciella kvällen med. Han kollade åter på mig och beklagade hans snara bortgång och sin uppskattning. Jag log och sa att" jag är glad att jag träffade dig även fastän det var i sista sekund". Sen Kysste han mina läppar och ner på halsen.
Det kändes som om kyssarna brände sig fast i samma stund som jag faktiskt hoppades att så var fallet. Smekningarna blev bara hårdare och intensivare tills hans hand avtog och upprepade orden " jag måste nog dra mig hemmåt nu". Jag lyssnade inte, jag ville inte lyssna. Jag ville aldrig att han skulle gå. Men det gjorde han, och det gjorde han med stil, två kyssar med händerna smekande i min nacke, markerat så att jag aldrig skulle glömma honom.. tro mig det kommer jag inte...