Äntligen...


ÄNTLIGEN
Hans hand smeker min hjässa ner över håret och ut på min kala hud. Huden knottrar sig när jag känner hans fingertoppar snuddar till vid bröstet. Min blick som sedan innan hade varit ner i marken steg upp till hans läppar. Jag ser att han kollar mig i ögonen, men i hans ljusblåa ögon skulle jag drunkna i och den chansen vågade jag inte ta. Det skulle få mig att tappa greppet och befattningen. Så underbara...
En vindbris blåser in och jag ryser till samtidigt som han smeker mig försiktigt ner mot mina smala höfter. Han beundrar dem genom att ta tag i dem och samtidigt bita sig i läppen. Glädjen innom miig stiger när jag ser hans reaktion och inser att jag duger.
Jag lägger mina händer på hans bröst vilket gör att hans bröstvårtor styvnar till, smeker honom ner mot hans mage och kan känna de knöliga vecken som går från större till mindre.
Tiden går bara fortare och ljudligare mellan slagen i hans bröst. Mitt hjärta skuttar av glädje och tänker äntligen.
Nervositeten stiger ju längre ner frampå magen han tar på mig och jag andas tyngre och tyngre för var centimeter. Han fumlar sina fingrar fram till en skär skåra på min kropp och smeker mig. Jag ger iväg mig ett litet stön, och rycker till, till min egna förvåning. Jag var nu inte rädd att kolla honom djupt i ögonen när jag till hans häpnad gav ifrån mig det ljudet som ekade inom honom. Han för min hand mot hans penis och kysser mig passionerat.
Kylan som smet in genom de rostiga hålen i plåten runt omkring oss blev till het värme, och tankarna som förrut var så många, avtar... Äntligen

_______________________________________________

Mitt hjärta dunkar i varenda del av min kropp. Mina tankar strömmar så fort att jag inte kan kontrollera dem. Han är precis bredvid mig och andas precis lika tungt som jag. Det är tyst, en bra tysnad som snart kompleteras med en mjuk och varm puss på kinden som känns i hela kroppen. Jag är inte längre rädd för hans ögon som jag nu kollar djupt in i och anförtror mig till. Hans stilla flås möts sakta med mitt och innan jag han reagera, har våra läppar åter mötts med samma känsla och värme som alla de andra gånger, men nu med en lättnad.
Äntligen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0